Hästarnas liv

Hästarnas liv

Hästarnas vilda liv

Allt och lite till om hästarna på Stall Crescam.

Lovar ingen daglig uppdatering men så gott som...håll till godo!

Fråga ang Kamma

2014Posted by Carro Fri, October 10, 2014 09:50:24

Fick en kommentar på senaste inlägget "Varför rider du inte honom? Varför tar allt så lång tid för dig med honom?"

Här kan man ju välja att läsa det på olika sätt: personen undrar på ett trevligt sätt, eller personen tycker man gör fel å ifrågasätter därför. Allt beror på hur man tolkar det någon skrivit.

Eftersom jag ser ip-adresser på kommentarerna så vet jag ju vem personen är så då är de oftast rätt lätt att läsa in hur personen har skrivit egentligen, va den menar.

Jag behöver ju egentligen inte svara på kommentarerna men då blir ju inte bloggen någe rolig heller.

Jag har inge att gömma, hålla hemligt utan här får ni en väldigt förkortad version av allt kring Kamma.

När Kamma var 3 år satt jag in han (det var på hösten) Det gick bra, vi skritta. Men så fick jag ett stando till våren. Jag har ridit in några av mina tidigare unghästar men här upplevde jag något nytt, en häst som inte hade framåtandan som de andra haft. Lättare att bromsa en häst än att gasa-typ.

Så jag tog hjälp, lämnade iväg han till en unghästtränare, gick bra till en början men sedan hände något i huvudet på han. Frågan var om de va ont någonstans eller om de var psykiskt. Tog hem han å gick igenom honom med vet, hitta inget då.

Började om med han från grunden, skapa tillit. Tog sin tid.

Fick tag på William Nilsson Fryer (elit fältävlansryttare, beridare, unghästutbildare)- Körde Kamma dit. De började arbeta honom så blev han halt, nya vet undersökningar visa känningar i bakknäna pga stora testiklar. Beslut togs att ta hem och kastrera. Blev vila pga det sedan. Efter de inga känningar i bakknäna, genomgången av equiterapeten och hitta lite små grejer som vi jobbade med.

Sedan operera ja knät så då var Kamma hos en himla bra galopptränare undertiden. De va uppe i sadeln igen men någe satt fortfarande i huvudet på han.

När han kom hem så va jag med på en kurs för John Ricketts. Och där fick jag ett halleluja moment!

Mycke träning skulle de bli men Kamma skulle vara bulletproof innan han reds igen. Han har mycke i huvudet, en tänkare helt klart, så viktigt att alla stegen sitter innan själva ridningen.

Vi backade å tränade steg för steg.

Johns träning har gett resultat, jag har en mycke tryggare häst som ja kan styra varje steg för nu. Kan ni styra era hästar ett steg i taget?

Jag anser att eftersom han blivit rädd eller så tidigare så måste upplevelsen vara perfekt nu för att vi inte ska behöva backa igen. Alla stegen innan uppsittningen ska sitta.

Först i början var jag stressad, man undra va folk tyckte å tänkte att han inte var inriden. Många ifrågasatte mig. Man hörde på tonfallet vad dom tyckte!

Men så tänkte jag om, att det spelar ingen roll vad någon annan tänker å tycker! De vet ingeting! Det är min häst, han behöver det här sättet, den här extra tiden.

Jag kommer få en jättebra, jättetrygg ridhäst. Visst vi ska tävla, men de får ta den tid det tar, ingen idee att stressa fram ett halvdant resultat, jag vill ha en glad häst. En häst som gör saker ihop med mig för att han vill, inte för att ja tvingar han.

Det är så fantastiskt kul att se hur polletterna trillar ner när man övar, hur steg för steg bara klickar! Det gör mig lycklig.

Och bara för att jag inte rider honom så betyder det inte att han bara går i hagen, han aktiveras å motioneras iaf även om ja inte är på ryggen.

Just nu känner ja att han är färdig för uppsittning igen, stegen innan är befästa. Men jag är oftast själv, de är svårt, behöver en extra hand ibland för att de ska va lugn å säkert så därför de tar tid.

John kommer igen nu i november å jag längtar att få visa hur långt vi kommit :)

Så de va en förkortad historia om min goa speciella Kamma!

Ha en trevlig helg

  • Comments(5)//hastarna.stallcrescam.se/#post934